”Jäda på Älsbörj” Ett världsarv ?

Hittar i min samling en kassett med Lärarinnan Selma Ström som berättar om sina minnen och möten med gruvfolket. Dom fattiga arbetarna som nu blivit världsarv?.

Selma var född i Falun och växte upp i ett underofficershem på Elsborg hennes far var fanjunkare på Dalregementet I 13 och även skräddarmästare.

1921 återvände Selma till Elsborg som folkskollärarinna och var under trettio år uppskattad lärarinna i Falun.
För allmänheten gjorde sig Selma känd som berättare i radio och som författare. Selma hade fina minnesbilder av personer och händelser i sekelskiftets Falun och gruvan .
Hon kallade sig för ”Jäda på Älvsbörj” vilket är det språkbruk Elsborgsfolket använde på den tiden.
Boken ”Hemma på Elsborg” utkom 1954 och den har nytryckts av Dalarnas museum

Så här låter en del av inläsningen på bandet som redigerats av radio Dalarna:

”många gånger när det kom folk uppför backarna mot gruva så ställdse dom och begla på de där små stuguna och nån var så tävugen att de ställd sig och lipa åt de där små stugurna men när dom kom upp till ”Stöten” och ställd sig och begla ner i de stora höle,, haha! då fick dom så dom teg.

Te kut i kapp kring”Stöten” de tyckt ungarna va gale livat, vill man ha mer idrott vare bare och hupp opp på ” krysse” bara dom passa sig, så dom inte kom för närma höla för bommarna som åkt ut och in.
Gruvkararna tyckt int om att dom var där och gnessa. Ni fånt va på bommana unger sa gruvkararna för de är Bergslagets, hä brydd int ungarna sig alls i, för Berglaget bry sig assint i om vi är på deras bomme.

Blev ä svettut för ungan så klättra de upp i de där ränna me gruvattne hä va svalkut och småungarna klädd av sig nakna och satt och åkte åpp på ränna och sa gicke och smyg sig in i "anfarten” och drick vatten ur tunna som stog där i ordning för gruvkararna när de kom upp ur gruva.

”många gånger var de svårt att få ungene in till rågmjölsgröten på kvällarna, men det kun hända att de blev bråttom å i fall roströken kom och stack dom i halsen för då va det att håll handa hårt för näsa och kut hem de värsta man kunde.

De där gruva eller ”gammelmormor” som hon fick heta många gånger hade en underlig dragning på all unger . Många gånger satt vi unger på broa till ”gruvkyrka” och bara begla och fundra och hörd på gruvklocka.
Vi tänkt på hur många hundra år som” gammelmormor” funnits te och hur mycke folk hä ha funnits som haft arbete ner i gruva, hela den lång tin, som ”mormor” funnits. Vi satt där och begla, vi tyckt se de gamla fölka som streta, dom som var borta nu. Och när vi int fanns nå mer, skullä fäll nya männskör gå oppa där och knoga.”

Så fortsätter en lång kassett där Selma berättar på Elsborgsmålet , och jag har försökt att skriva på ”Elsborgska” så lät det i Falun även när jag var liten och jag minns att vi gjorde reportage november 1954 hemma hos Selma på Hyttgatan där hon bodde med sin bror.
Selma föddes i Falun 1888 dog 1967.

Lennart Österlund,