Rune Lindström berättar

Vi sitter en svalkande augusti kväll vid Skansbackens pensionat i Nås efter en dag med inspelning av TV filmen om Nåsböndernas utvandring till Jerusalem 1896.

Författaren och regissören Rune Lindström är på berättarhumör och berättar en historia om Jussi Björling.




På Dalarnas dag i Furuvik säger Rune, åt jag lunch tillsammans med Jussi Björling och förhistorien till detta möte var att jag hade en mycket god vän en fotograf som hette Anders Jons i Leksand.

Det var 1923 som kungaparet Gustav V och Victoria var på resa i Dalarna och då besökte man Leksands kyrka.

Kyrkoherden på den tiden hette Doktor Lorenz Pettersson och prästen skulle ordna detta kungabesök i kyrkan.
Farbror Björling bodde i Karlsarvets by med sina små pojkar det var Jussi, Kalle, Olle och Gösta.

Pojkarna var på grund av sin fattigdom inte värda mycket på den tiden, men pojkarna sjöng av hjärtans lust och drevs hårt av sin farbror som ville att pojkarna skulle bli sångare som han var.
Grabbarnas farbror ville ordna så att pojkarna kunde få sjunga för kungaparet. Det fick dom inte för kyrkoherden Pettersson sa att dom var inte fina nog.

Kungaparet med landshövding Kvarselius med följe bevistade gudstjänsten i Leksands kyrka utan pojkarnas sång.
Men farbror Björling ställde upp de här små pojkarna till höger utanför kyrkmuren.

Fotograf Jones kände ju familjen och vördade familjen Björling väl så han fotograferade pojkarna.
Man visste att på allmänningen får ju alla människor sjunga.
När kungaparet steg ut ur Leksands Kyrka, stod pojkarna uppställda vid porten och klämde i med om "Sommaren sköna."

Prosten Pettersson var besvärad av det där så han menade att kungaparet inte skulle lyssna för det här ingår inte i programmet.
Men drottningen hon stannade och lyssna på dom här små pojkarna och Jones han tog en bild när hon klappade Jussi på huvudet och tackade för sången.
Kyrkoherde Pettersson var förbaskad och tyckte att det där var väl ingenting som var värt att höra.

Någon månad efter kom ett paket till prosten Pettersson i Leksand prostgård och i det paketet låg ett porträtt av drottningen underskrivet med hälsning till de duktiga pojkarna Björling i Karlsarvets by.
Så beordrades prosten Pettersson att överlämna gåvan till pojkarnas hem i Karlsarvet och den lilla fattiga stugan.

Nu återknyter vi tillmötet med Jussi i Furuviksparken för jag trodde att den här historien jag hört av fotograf Jones var för bra att vara sann.
Så vid lunchen så berättade jag historien för Jussi och frågade om den var sann.
- Ja sa Jussi det stämmer. Allt är sant.
Och det var sista gången jag träffade Jussi säger Rune Lindström. Mötet var bara några månader innan Jussi dog.

Lennart Österlund