Fiskgjusen en fiskätande rovfågel

Mitt fotograferande har varit mycket av naturprogram och om jag byter bildlådor och hamnar på naturbilder så har jag en vacker saga om en örnliknande fågel som varit min favorit under många år.

Det började uppe i den Västerdalska vildmarken hos konstnären och viltvårdaren Birger Stafås, när vi unga grabbar skulle ge oss in i naturfilmandet.
Den gången valde vi fiskgjusen och vi trodde länge att vi skulle kunna filma en gjuse som tar en sån stor fisk att den kommer att dras ner av den stora fisken och drunkna.
Så hade vi läst men det upplevde vi inte men en fin film om fiskgjusen blev det som visades i TV, både i Sverige och England.

Jag har varit fiskodlare och klart är att det gillade fiskgjusarna som under många år hämtade sina fiskar i mina kassar. Lennart Persson som jobbade på odlingen sa att dina gjusar äter för minst 400 kronor per dag.
Jag sa alltid, det får dom för jag har upplevt dessa fåglar och tjänat någon krona så nu kan dom få tillbaka.
Kassarnas öppethållande gjorde att vi kunde räkna in ett stort antal gjusar som fiskade i kassarna.
Med den tillgången till mat så föddes säkert två ungar i varje bo. Vi kunde se upp till sex fiskgjusar samtidigt ovanför odlingen.

Efter många år hade vi beställt övernät för att försöka stänga ute fiskgjusarna, men näten blev försenade och kom i mitten av sommaren.
Detta ledde till att dom var vana att dyka ner och hämta sin mat , men nu var olyckan framme och en gammal gjuse fastnade i nätet.

Nu gällde det att lossa den och så närma som jag måste nu har jag aldrig varit. Jag visste att klona är stora och vassa, så jag försökte få tag i fötterna först men fick bara tag i en den ena klon den andra satt han i mitt lår med en väldig kraft så blodet sipprade men vi var öga mot öga men han högg mej aldrig med näbben.
Till slut hade jag klippt loss den från nätet och placerat honom i fören på båten och börjat hemresan.



Vingen hängde lealös så jag trodde den var bruten.

Klockan var mitt i natten så jag lät honom stå där och gick och la mig efter någon timme tittade jag ut och där stod den stora fågeln ivrigt anfallen och nedskitad av en fisktärna som häckade i närheten.Tärnan dök och bombarderade den stackars orörliga gjusen så han var helvit av Tärnans kalksprut.
Jag flyttade in gjusen i garaget där fick han vila i fred.
Nu kontaktade jag riksmuseet och polisen och fick tillstånd att hantera fågeln. Jag var lite skraj för att vingen var bruten så jag ringde fågeldoktorn och han sa att kan du dra ut vingen i hela sin längd och fågeln drar tillbaka den så är det ingen fara.
Jag provade att dra ut vingen och han drog snabbt tillbaka vingen så nu visste jag att det var okej.


På Riksmuseet fanns ett registerkort för denna fågel, den var märkt i Finland 1984 i Kyma som bounge den var 7 år gammal när den hamnade i Boda Svärdsjö.

Två dagar senare fastnade ytterligare en gjuse i nätet men den kunde jag lossa omedelbart utan större skador.
Så matade jag fåglarna med filead regnbågar inte så jag kunde räcka över det med handen, nej jag fick göra en lång sticka där jag fäste fiskbiten och irriterade fågeln så han tog fiskbiten på så sätt kunde jag mata dom och varje morgon slog jag upp garagedörrarna och lät dem få möjlighet att flyga i väg.

Ungfågeln vart snabb bra och flög i väg medan den äldre ringmärkta tog mera tid på sig och han försökte varje dag och jag fick bära tillbaka fågeln till garaget men en dag gav han sig iväg och jag kunde rapportera till Riksmuseet om att fåglarna var återbördade till sina boplatser.



Lennart Österlund