Tisken och Faluån

Året är 1949. Jag är ombord på parkbåten Marieberg på väg till Folkets Park. Vi startade vid järnvägsviadukten och med ett stilla väsande stävade ångbåten efter Tisken vid djuprännan, parallellt med Strandvägen. Som de flesta gånger en trivsam resa genom ett alltid lugnt Tisken.

Helge Wallin har kört ångbåten på Tisken sedan 1925. Den glade skepparen Helge Wallin säger att ”nu är det väl slut med färjetrafiken när dom byggt och förbättrat folkparksvägen”. Skeppare Wallin på Marieberg berättar att hans far hade köpt båten 1916 och hela tiden har den kört folkparksbesökare till Marieberg, ja faktiskt hade folkparken samma namn som ångbåten.

1957 noterar tidningarna att skärgårdskrisen drabbar Runn.
”Ångbåtsromantiken är slut”, konstaterar bröderna Bror och Georg Andersson som fört den större ångbåten Runn på vida färder bland Runns alla vackra öar.

Jag minns trettiotalet, när jag som ung skolgrabb följde mina föräldrar ut till den lilla sommarstugan på Granö i Runn.
Det var lördag och arbetsveckan var slut och det var bråttom till motorbåten som låg parkerad i Faluån längst upp i kraftverkskanalen. Man passerade Vass Brittas gård och en väg gick ner till ån. Svagdrickskaggen och sockerdrickan från Norins bryggeri lastades i och så ”kaskade” man förgasaren med bensin för att starta den lilla encylindriga fotogenmotorn. När den väl startat skiftade man till fotogen. Den encylindriga motorn hade ett härligt fiskebåtsdunk.

I sommarens fagraste tid blev det en härlig resa genom den då vackra Faluån under alla broar där ungarna skyndade fram för att titta ner på motorbåten som dunkade förbi. Sedan genom Tisken och när man närmade sig Slussen så tutade man till slussvakt Bergsten så att portarna var öppna åt Tisken.
Bergsten stängde porten och släppte ner vattnet till Runns nivå. Det var lite kusligt att åka ner flera meter i bassängen om det var stor vattenskillnad mellan Tisken och Runn.

Jag kan inte glömma båtfärden genom Faluån. Inga vågor, och så man spelade på vevgrammofonen dåtidens populära skivor som, om jag minns rätt, var ”I en grönmålad båt” och ”Det våras i bland bergen” och ”Här kommer det en gosse”.
Falufolket hängde förundrat på broarna när båtarna kom tuffande genom ån mot Runn. Det var en härlig tid.
Visserligen rann gruvvattnet rakt ut i ån, orenat och förstörde så småningom hela Faluån.

Lennart Österlund



Min farfar Emil Österlund var slussvakt under trettiotalet

Våren 1924 var Slussen översvämmad.


Båten genom Faluån ut till Runn och sommarstugan

Längst upp i Faluån parkerades familjeekorna och där tvättade Faluborna sina kläder